Annie Lindgren har förbehållslöst utgått från sitt inre landskap och sina upplevelser från korallrevens myllrande livsformer inför utställningen Under ytan. 

Ur ett ymnigt myller skapar Annie Lindgren en egen värld som vi får lov att dyka in i. Barockt gängliga porslinsben bär på mollusker av glas. Andra former är mjukt svulstiga likt böljande gröna skogar av alger. Anemoner öppnar sin mun, pekar ett finger och kastar ett öga. I utställningen Under ytan vill hon ta med oss till en annan dimension, till det lustfyllt absurda, till det mörka och ljusa. Det som intresserar mig finner jag i kontrasten mellan det fina och det fula, säger Annie Lindgren. När det skaver uppstår något spännande. 

Emma Dahlqvist undersöker möjligheterna hos björknäver. Genom experimentella och okonventionella metoder utforskar hon nya uttryck och kvalitéer i materialet. Dahlqvist arbetar i skärningspunkten mellan traditionell hantverkskunskap och digital teknik. Hon intresserar sig för att mixa de konventionella metoderna att bearbeta nävern på, som ofta är djupt rotad i en slöjdtradition, med nya tekniker för att på så vis vidga upplevelsen av och funktionerna hos materialet.

Med hjälp av tekniker som laserskärning, origami och plissering arbetar hon processbaserat och experimentellt och manipulerar materialet till att bete sig och upplevas på nya sätt.

Emma Dahlqvist (1987) är textildesigner och konstnär verksam i Östersund. Hon är utbildad på HDK i Göteborg och Textilhögskolan i Borås. Hennes relation till näver började med en närmast anarkistisk attityd till slöjdtraditionen då hon med hjälp av laserskärning och origami undersökte textila kvaliteter i materialet. Emmas verk i näver har ställts ut nationellt och internationellt och tilldelats priser och utmärkelser, och hon har på sitt eget sätt också tagit sig an den mer traditionella näverslöjden när hon 2019 gav ut boken Näver - fläta, tampa, vika ut på Natur & Kultur. 

Här kommer du till Emmas hemsida.

Kan man byta inriktning på sin karriär trots att zenit är passerad för länge sedan? Efter nästan 40 år inom teknik och logistik ville jag sadla om och jag har gjort i mitt tycke ett lyckat försök.

När jag som 63-årig fick chansen att byta bransch gick jag ”all in” och sökte till Sveriges bästa möbelutbildning, Capellagården på Öland. Det är en treårig utbildning inom möbel och design som startades av entreprenören och möbeldesignen Carl Malmsten 1960. Skolan har högskolestatus och leder till en gesällutbildning och i förlängningen möjlighet att erhålla mästarbrev enligt gamla traditioner. Jag gick på skolan läsåren år 2014 till 2017 och har därefter under två år byggt upp min egen träverkstad hemma i Lindesberg. 

Mitt stora intresse inom trä ligger i att hitta ytor och former där olika träslag kompletterar varandra. Framför allt vill jag använda svenska träslag i mina saker. Jag använder ofta handverktyg men även maskinverktyg där det passar. Jag tycker om att utveckla gamla objekt till något tidsenligt med ett modernt formspråk. Eftersom jag bara år i början av min resa finns det massor kvar att upptäcka.

Det här är min första egna utställning och det kommer mer …

Glas är hårt som sten. Vassare än rakblad men mjukt och följsamt. Glas är ett undflyende motstånd.

Jag arbetar ofta med utgångspunkt i glasets fysiska egenskaper. En hård ogenomtränglig yta skyddar delikata kammare och membran. Det brutala möter det sköra.

Mer information om Paul Grähs hittar du här.

Efter att jag 1998 avslutade en femårig högskoleutbildning på HDK i Göteborg har jag arbetat som konstnär - främst med broderi. Att brodera kräver eftertänksamhet men även spontanitet och är utmanande både tekniskt och konstnärligt. Broderi som konstnärlig disciplin har en lång tradition och historia - att spänna musklerna mot, eller inspireras av.

Ofta ger jag i mina verk uttryck för olika händelser, sådant som berör mig personligen, eller företeelser i världen som är viktiga för mig. Berättelser växer fram. De senare åren, från 2014 och framåt, har jag arbetat med broderier som rör flyktingströmmar och den lilla människan. Jag har sytt på sammet, ett material som i sig själv har ett djup och kan förstärka bildens budskap.

Förra sommaren hade jag genom ett stipendium möjlighet att arbeta två månader i Paris, på Cité Internationale des Art, ett residens för konstnärer från hela världen. Där var lätt att bli inspirerad - kulturen, staden och historien. Men i Paris fanns även många hemlösa och deras utsatthet satte också avtryck i broderierna.

I utställningen kommer jag att visa verk från de senaste åren; från Paris, broderier med anknytning till flyktingströmmarna och några i en mindre serie som jag kallat Guld, rökelse och myrra som ingår i ett nytt projekt som jag påbörjat.

Jag har visat min konst i gallerier, konsthallar och museum runt om i Sverige och finns representerad i kommuner, regioner och hos Statens konstråd. Jag har just nu ett tvåårigt statligt arbetsstipendium för att fortsätta utveckla mitt broderi.

Länk till Emma Jönssons CV

Länk tll Emma Jönssons hemsida