Jag ville bli textilkonstnär till en början. Gick på Nyckelvikens konstskola och praktiserade hos Astrid Sampe. Sålde en del mönster till Almedahls. Senare började jag måla tavlor i olja (naivt). Hade utställning i Gamla stan på Galleri Benicke.

Men heltidstjänst på ekonomiavdelning och tavelmålare fungerar inte. Testade att tova och sålde en del (hönor) till Gamla stan. Efter några år flyttade jag och min man till Filipshyttan/Örebro (liten bondgård). Fick sluta jobba. Blev bondmora på heltid. En drömtillvaro. Där fick jag förverkliga min dröm om djur och odling. Samt hantverka. Fick upp ögonen för luffarslöjd, sysslade med det i några år. Deltog i marknader och var lärare på Medborgarskolan.

Sen blev det korgflätning. Gick på kurser hos Skånes Hemslöjdsförening. Läraren Steen Madsen var en oerhört duktig flätare. Har flätat allt sedan dess. Odlar min egen pil. Deltagit i medeltida marknader och visat hantverket.

Ansökte om Wadköpngsstipendiet. Fick det två gånger, 2011 och 2021. Prispengarna resulterade i en bok 2013 Pilflätning – korgar och trädgård. Skrev den då jag upplevde att det inte fanns någon bra litteratur på svenska. Mitt motiv var att skriva en bok som jag skulle velat äga då jag började fläta. Från ax till limpa. Odling, skörd, torkning, lagring, blötläggning och flätning från grunden med olika tekniker.

Har fått många internationella flätarvänner via Facebook och det har också inneburit att jag har blivit inbjuden till den internationella flätartävlingen i Polen två gånger. Där deltog flätare från 65 nationer.

I augusti i år arrangeras den i Poznan för tredje gången. I programbladet till årets korgfestival i Trelleborg med temat Älskade Korg skrev jag: Jag tror att korgar kommer att efterfrågas mer framöver då man vill minska plastkasseförbrukningen. Det var ju plasten som slog ut den mesta korgflätningen och även kunskapen hur man flätar.