Vattnet på jorden existerar i en konstant mängd som flyter, avdunstar, faller som nederbörd och blir till fast form igen i ett evigt kretslopp. Detta enda vatten som är grundförutsättningen för allt liv på jorden går runt, runt i en cirkelgång sedan allt levandes begynnelse. Inget nytt vatten bildas. 

Droppstenar bildas när vatten sipprar fram ur grottor. Vatten från glaciärer och nederbörd måste göra en lång och svår resa för att nå grottan men även i de tätaste stenmassiv finns sprickor och porer genom vilka fukt sipprar fram. Det vatten som når fram tränger ut ur grottans tak i form av droppar. Varje droppe för med sig små mängder bergarter och när vattnet avdunstat blir stenmaterial kvar som bildar skikt efter skikt av mineral. Konformade staplar spirar sakta i grottans innandöme uppifrån och nerifrån. 

Orörda av människan växer stalaktititer och stalagmiter ca 1 cm vart hundrade år.

Utställningen rör sig kring tankar om tidsperspektiv bortom människan samt de drabbande och hjärtskärande känslorna om det eviga vattnet som är vi, vår jord och allt liv. Med glasiga ´man made- stalagmiter´ leker jag mig fram och in i ett vidgat perspektiv av tiden.