Anders nyfikenhet och vilja att ständigt utvecklas drev honom att prova olika leror och glasyrer. Han använde också olika tekniker för bränning och tillverkning.

För Anders var själva brännprocessen viktig och allra helst valde han att bränna i vedeldad ugn.

Hemma i trädgården hade han en vedeldad rakuugn, en typ av ugn som har sitt ursprung i Japan. Bränningen ger svart skärv och en glasyr som är tydligt krackelerad.

Allt som oftast packade Anders bilen full och reste till Danmark för att bränna sin keramik i en anagamaugn. Anagama är en östasiatisk typ av ugn som eldas i flera dygn för att det ska samlas mycket aska på krukorna. Aska som till slut smälter till glasyr.

Det som är vedbränt ger oftast en mer varierad glasyr, där askan och elden träffar olika sidor av krukan.

Vissa av Anders saker är brända i salt- eller sodaugn. De ugnarna kan eldas med gas eller ved. I slutet av bränningen, när temperaturen är hög, tillsätts salt eller soda som smälter och bildar glasyr eller blir till en effekt på den underliggande stengodsglasyren.

Anders arbetade också med flera olika tillverkningstekniker. Tumningsteknik innebär att man med händerna formar en teskål genom att klämma eller tumma på leran.

Kurinuki är ett japansk uttryck som innebär att man formar en skål eller vas genom att urholka ett massivt block av lera.

Större krukor är ofta ringlade av långa lerormar som sakta bygger upp krukan. 

Anders fat och fyrkantiga krukor är kavlade.

Jag är ingen maskin.

Det perfekta är inget jag strävar efter. Jag kan känna beundran inför den hantverksskicklighet som ligger bakom en perfekt formad vas. Men keramiken jag formar är långt ifrån perfekt. För mig representerar den livet, med alla dess variationer.

Liksom alla vi människor är unika, är även mina tekoppar, vaser och fat unika.

Att bränna med ved har en oförutsägbarhet som inte finns i en el- eller gasugn. Elden och askan lämnar spår från bränningsprocessen. Det är en process man aldrig kan kontrollera fullt ut. Slumpen fäller alltid ett sista avgörande.

Många av mina alster är brända i vedugn i Danmark, Sverige, Italien och Portugal. Med olika tekniker och olika resultat. Varje föremål har en egen historia om tillverkningsteknik och bränning.

De är syskon i samma familj. Kusiner i samma släkt. Från samma ursprung men alla är olika individer.